Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2018-03-07 22:48:54 i Allmänt,

Gymet i morse, en helt ok jobbdag, tog mig hem i snöovädret. Höll fast vid planen att springa ute. Tanken på löpbandet gjorde att jag trotsade det ibland ganska ymniga snöfallet och gav mig ut på stundvis mycket halkigt underlag. Det blev en ganska jobbig löprunda. Kallt och blytunga ben. Är ändå ganska stolt över mig själv att jag ändå sprang. Lagade mat, Tomas jobbade över så vi kunde äta tillsammans när han kom hem.

Kommentera inlägget här