Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Ännu en vanlig dag

Publicerad 2018-10-18 21:26:05 i Allmänt,

Gymet i morse och nu känner jag mig lite sliten. Mina armar var trötta och en del av övningarna orkade jag inte. 
Ganska mycket att göra idag med. Sen släpade jag mig till gymet. Jag har mkt svårt att springa på löpbandet efter jobbet, försöker alltid hitta på något annat men idag tvingade jag mina blytunga ben att sätta fart på löpbandet. Efter ett par km känns det bättre. 5 km på bandet. 10,1 km i snitt, ingen lutning. Inget att vara stolt över. Spinning efter löpningen. 
Har inte gjort mycket sedan jag kom hem. Ätit, druckit kaffe. Mest legat i soffan och kollat på TV. De flesta nyheter är bara hemska och dystra. Men jag har sett David Batra i Indien. Lite roligt i alla fall. 
Måste sova💤💤💤

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela