Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Äntligen gått ur A-kassan

Publicerad 2018-10-17 19:49:55 i Allmänt,

Fattar inte varför jag i så många år har betalat in till A-kassan. Vi har ingen arbetslöshet i vårt yrke. Tror att det är av lojalitet. Samma anledning som jag är med i facket. Men nu skall jag inte betala mer till A-kassan i alla fall. 
Ligger i soffan och ser på David Batra i Indien. 
Annars en helt vanlig dag...gymet i morse. 
Mycket att göra på jobbet. Fortfarande fint väder. 19 grader när jag kom hem. Så jag kände att jag måste ut och springa. Så det gjorde jag. Bestämde mig för fartökningar, hade problem med att få klockan att göra som jag ville. Till sist gick det. Mina ben var så tunga och stumma. Det blev bättre efter ett tag men ändå, så här dålig har jag aldrig varit. Men det är bara att bita ihop. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela