Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag 12 oktober

Publicerad 2018-10-12 22:42:30 i Allmänt,

För 6 år sedan befann jag mig på akuten i Malmö. Då hade jag gjort en CT där man hittade mitt stora aortaaneurysm. Hur omtumlande allt var. Hur snabbt allting gick. 
Jag är så glad att jag kan skriva det här,  att jag lever. Man behöver tänka på det ibland. Vara ödmjuk inför livet. 
Det har varit en typisk fredag. Gick till gymet i morse. Och hade tänkt springa efter jobbet men jag kände mig trött, tyckte att det gjorde ont i halsen igen så...jag åkte till Willys och handlade, lagade mat och resten av kvällen har tillbringats i soffan. Får ta nya tag i morgon😊. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela