Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

På 🚊 mot kungliga huvudstaden.

Publicerad 2018-10-26 11:02:14 i Allmänt,

Sitter på tåget vid sidan om mig sitter mannen i mitt liv som jag var rätt sur på i morse. Hade beredskap i går. Först jobbade vi över ett par timmar. När jag precis kommit innanför dörren ringde telefonen igen. Bara att vända tillbaka. Hade tänkt att Tomas skulle slänga sopor, lägga sina träningskläder i tvättmaskinen. Men... han hade haft det jobbigt på arbetet och var trött och vilade sig i stället.  Han påpekade dock att han hade handlat 3 paket Zoegas på Willys som jag hade bett  honom göra😊. 
Ja fast...jag hade åkt till bilprovningen på morgonen, handlat matsäck o.s.v. 
Så jag fixade matsäcksmackorna när jag kom hem på natten. Lade i tvätten och slängde skräp och fick känna mig som en martyr. 
Men nu sitter vi här och det känns rätt bra. Jag läser Karin Hjulströms " Körlek sökes"   Kanske lite trött av nattens arbete.  (null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela