Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Snart är påskhelgen slut

Publicerad 2019-04-22 20:11:19 i Allmänt,

Har solat, tvättat, handlat, lagat mat, sprungit 6 km. Sitter i uterummet, jag läser min bok " ett litet snedsprång". Tomas kollar på sin IPad.
Har gjort mins armhävningar i Actics utmaning.  
Solen håller på att gå ner. Funderar på livet. 
Oscar vill köpa huset. Kommer han och Johanna att mäkta med det? Hur blir det rättvist gör de andra barnen?
Det finns så många andra saker att oroa sig för i vår familj. För stort att skriva om. För personligt. Jag orkar inte oroa mig för allt. Det som sker, det sker. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela