Söndagsmorgon och lite ångest
Har bäddat rent i sängarna. Lagt in tvätt i maskinen. 3:15 stod taxin härutanför. Alltid jobbigt när ens barn reser iväg. De har också en hel del problem att lösa den familjen. Och jag tycker så synd om dem alla.
Svårt att Emelie är så långt borta också och att hon inte mår bra. Och att hon har träffat på en så klumpig läkare. Skulle vilja vara där.
Så har vi det här hängande över att Oscar vill köpa huset. Det är säkert i rätt tid. Men då och då hugger det tag i en. Prylar, prylar överallt.
Varför är livet så svårt ibland och den j-kla beredskapstelefonen kan lika gärna ringa tror att jag i nuläget hellre jobbar. Vill inte ha mina tankar flygande runt i huvudet. Jag vill inte springa heller. Jag får hoppas att någon av mina jag tvingar ut
mig på en löprunda som ändå måste vara begränsad eftersom jag har beredskap.
