Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Nu känns livet svårt😞

Publicerad 2019-06-13 09:23:04 i Allmänt,

Att det förr eller senare skulle bli problem med att sälja huset inom familjen. Det visste jag. Nu har alla mina farhågor besannats. Att dessutom ta ställning till " när ta ut pension? 
" jobba längre?" " halvtid eller deltid?" 
Jag vill att någon bestämmer till mig. 
Är ledig idag men vill helst krypa ner i sängen igen och inte kliva upp förrän alla problem är lösta. Nu ska jag ta mig själv i kragen och gå och borsta tänderna i alla fall. Åka till Coop och handla. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela