Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

På väg....

Publicerad 2019-06-16 11:07:40 i Allmänt,

Sitter i bilen. På väg mot Spännviken via Stockholm. 
Igår firade vi Julia som fyllde 12år i torsdags den 13:e juni. Vi satt i tältet på altanen, det fina vädret var i dubbel bemärkelse bortblåst. Det åskade, regnade och blåste. Men det var trevligt. 
Innan på dagen var det Sysav och Erikshjälpen som gällde. Tycker fortfarande att det är skönt att göra mig av med saker. Det tyckte jag när vi flyttade till Lund från Kävlinge också. Vi gjorde oss av med mycket. Men Erika och Lennart lämnade en massa saker. Och under årens lopp har en del av barnens saker hamnat här. 
Jag kunde inte förmå mig till att träna igår. Börjar oroa mig för UltraVasan nu. 
I fredags åkte Tomas och jag till Järavallen och sprang där. Tanken var att bada i Barsebäckshamn. Men solen hade gått i moln, stora mörka moln hade tornat upp sig i horisonten. När det inte fanns parkeringsplats nere i hamnen åkte vi hem och jag lagade mat. 
Och nu är vi alltså på väg med en ganska fullastad bil med saker till Spännviken. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela