Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Sitter på altanen i solen

Publicerad 2019-06-09 09:30:18 i Allmänt,

Har fortfarande beredskap. Har duschat, ätit frukost härute på altanen. Läst Sydsvenskan på mobilen vilket inte är det lättaste. Sett en helt underbar koloni nere i stan på Facebook. Men känner att vi inte kan dra på oss det just nu. 
Har fortfarande ångest över allt som händer. Men allting har kanske en mening. Fast jag tror inte på sån bullshit. Livet blir vad man gör det till. Sen tillkommer det saker som händer en som man inte kan styra över. Både bra och dåliga. 
Men jag måste lära mig att CHILLA. Vi befinner oss i en situation som inte är bekväm. ACCEPTERA. 
Söndagen ligger framför oss. Först och främst  gäller lite uppstädning. Vore inte fel att få jobba lite till på min beredskap. I går blev det ytterligare en gång, men då var vi snabbt klara. 
Borde springa men skall jag lyssna på kroppen så säger den nej, nej, nej. Vi får se vem som vinner hjärnan eller benen. 
(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela