Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tidigt uppe🥴

Publicerad 2019-06-23 07:51:20 i Allmänt,

Tomas brukar inte gilla att gå upp tidigt när vi ska köra någonstans. Men idag ville han. Och jag gillar ju det så därför ringde klockan 5:30. Kaffebryggaren var laddad. Daniel vinkade av oss 6:06. Nu har vi kört i en timme. Himlen är helt blå. Och än så länge är det lite trafik. Senare idag kommer med all sannolikhet midsommartrafiken i gång. 
Det har varit trevligt i Spännviken. Vi hade en dag då det regnade hela dagen. I övrigt var det okej väder. Det finns så mycket vacker natur i Frostviken. Så jag ser fram emot att komma dit nästa sommar igen. 
Nu är det flera veckor med jobb och UltraVasan närmar sig med stormsteg. Har lite accepterat att det kommer att bli en utmaning för att denne svensken slarvat med träningen och mestadels vilat mig o form. 
Måtte jag i framtiden låta bli att anmäla mig till dylikt. 
Vi susar fram på motorvägen och det ät ännu så länge lugnt i trafiken. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela