Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Äntligen måndag 🙃

Publicerad 2019-11-11 06:36:50 i Allmänt,

Peppar mig själv bara. Det är alltid svårt när man vaknar. Varje morgon vill jag vara pensionär men efter kaffet brukar det kännas bättre. Är snart på G till jobbet. Arbete är hälsa ( i de flesta fall) när man inte mår bra på sitt arbete då blir det ju ohälsa istället. Det är inte alltid lätt att byta arbete heller. Ibland är det kanske saker i privatlivet som ställer till det. Jag hoppas på en bra dag. Har föresatsen att gå till gymmet efter jobbet. Där brister jag nu, prioriterar inte träningen och då mår jag inte bra. 
Jag  (null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela