Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Däckat i soffan

Publicerad 2019-11-09 21:39:16 i Allmänt,

Var på jobbet strax innan halv nio, jobbade till tolv. Cyklade ner till stan för att få min andra vaccination för TBE. Härsknade till när flera som kom in efter mig kom in före. Sa till och sköterskan hade ingen riktigt bra förklaring. Cyklade hem lagade  en omelett. Tomas körde ut och köpte en borr eftersom yngste sonen glömt att låna hem borr från jobbet/ tappat bort sin egen i röran hemma hos dem. 
Så nu har vi sängpanel, lampor över matsalsbord och köksö uppsatta. Vi tog en promenad innan maten ner till stan, gick en runda och handlade sen på Malmborgs. Hemma igen lagade jag maten som jag förberett innan. Druckit kaffe, anmält mig till Ecotrail i april , nu har jag två lopp att träna för. Hoppas på att det fortsätter att vara lugnt på beredskapen. 
(null)

(null)
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela