Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag och beredskap hela helgen.

Publicerad 2019-11-22 17:13:14 i Allmänt,

Den här dagen har inte varit någon bra dag. Vaknade i morse att jag hade ont i ljumsken. Sen fick jag även ont baktill i nivå med sacroiliacaleden vänster. Sen blev det ännu värre, det strålade ut smärtor vänster lår utsida. Jag har varit nära att gråta flera gånger. Det har inte funnits något bra läge för benet. Känns som jag har fått det här av övningarna med PT:n i går. 
Cyklade hem, varje tramptag gjorde ont. Bara rakt in och la mig i soffan. Med flera kuddar under benet. Inte smärtfri men ändå en lättnad från smärtan. Mannen i mitt liv har åkt för att köpa halloumiburgare till oss. Tror inte jag lämnar den här soffan, inte på hela kvällen. 
Vet bara inte hur jag ska nå kontrollera till 
TV: n
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela