Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Ledig idag så skönt 🙃😊🙃😊

Publicerad 2019-11-10 08:42:22 i Allmänt,

Tänker ofta på hur det kommer att kännas den dag jag slutar med beredskap. Det händer 1 april nästa år. Jag gillar ju det arbetet. Men kanske är det dags. För det känns så skönt att veta att idag är jag FRI. 
En söndag ligger framför mig. Måste springa, men åker inte till Skrylle. De håller på att göra parkeringen större och har skrivit att kom helst med cykel eller buss. Det är fint väder idag. 
Vi skall också försöka städa undan alla små brädbitar och allt sånt som ligger lite här och där. 
Helst sätta upp fotona i sovrummet, hämta fotoalbum i Erika och Lennarts garage. 
Det finns en hel del att göra. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela