Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Ångest

Publicerad 2020-04-14 14:00:01 i Allmänt,

 Nu har  jag lämnat av Jeanette och barnen på Lunds station. Sett dem åka iväg. Det gör ont i  själen, det sitter en tung klump i bröstet. Vet inte om jag ska ta mig till gymmet. Behöver ha något att göra. Livet känns svårt ibland. 
De har satt in fönstret i köket. Så där har jag satt upp gardinerna. 
Har inte så mycket mer att göra här hemma. I morgon ska jag jobba. Det känns bra. Tur att jag inte bestämde mig för att bli pensionär på riktigt. Jag tror inte att jag hade klarat av det. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela