Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

En skön trötthet

Publicerad 2020-04-26 22:27:18 i Allmänt,

Ibland är det skönt att känna tröttheten i kroppen, vi har vandrat Tomas och jag, samma runda som jag och Anki gick förra söndagen, från Genarp upp till The Lodge och sen tillbaka. Men först åkte vi till Veberöd för att gå i Körsbärsdalen, det var jättefint där, men så mycket folk. 
Vi hade matsäck med och åt vår lunch på Kullatorpet på vägen upp. Kaffe och en bar blev det på Väderkullen. På vägen ner så tänkte vi att vi skulle ta Unos runda för att inte gå samma väg tillbaka. Men det gick inte så bra. Plötsligt fanns inga skyltar. Vi gick lite olika stigar och efter ett tag kom vi in på Skåneleden igen. 
Takeaway i form av Sushi hos Oscar och Johanna innan vi åkte hem. 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela