Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Min första tid som deltidspensionär

Publicerad 2020-04-08 07:20:52 i Allmänt,

Den här tiden har ju inte börjat som jag har tänkt.  Coronaviruset har påverkat den med. Nu skulle jag ha varit i Gäddede, firat påsken med Jeanette och hennes familj. Den första tiden hemma har ju blivit annorlunda genom att vi haft Jeanette och barnen boende hos oss. Roligt men också jobbigt. Men de har det jobbigare och skönt att kunna hjälpa dem lite. 
Igår då? Jeanette och jag åkte och handlade mat på Coop, handlade vin på Systembolaget och tittade inom Erikshjälpen där vi lämnade saker och fikade sen eftersom vi fick kaffebiljett. 
Vi sprang i Skrylle sen på kvällen, jag sprang 
7 km,  Jeanette och Tomas sprang drygt 5 km.
Kvällarna är nästan alla likadana, vi ser minst ett Nyheterna och senaste nytt om Coronaviruset. 
Idag ska jag vandra med Anki på Sankt Hans backar. Men först städa lite här hemma. 
(null)

(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela