Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag morgon 😫😖

Publicerad 2020-03-09 06:23:24 i Allmänt,

Eller så illa är det inte. " Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet". 
Och varje dag blir väl vad man gör den till. 
Sitter i köket, har ätit frukost. Inget gym idag, inte i ikväll heller. Måste ta det lugnt efter den här helgen. 
Råkade öppna Paolos bok "Tio budord" och läste: 
(null)

(null)
Och det är väl så det är bara att sätta igång och jag har tränat en hel del. Bara att fortsätta och börja med att göra den här dagen så bra som möjligt😊

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela