Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Torsdagskväll

Publicerad 2020-03-12 20:36:39 i Allmänt,

Idag är jag inte särskilt stolt över mig själv. Ok, jag gick till gymmet i morse och körde roddmaskin 30 minuter. Men jag hade tänkt gå hem tidigt och sticka ut och springa....men jag kunde inte gå från jobbet tidigt och stormen Laura piskade fram, inställda  tåg, stängd Öresundsbro. Träd som fallit över vägar. Så vi cyklade hem, packade en träningsväska, hämtade mat på Chop Chop och åkte och hälsade på lilla Belle. Halv sju åkte vi hem. Och släpade träningsväskan tillbaka till lägenheten utan att  ha  tränat😢. 
Känner mig som en elefant, tränar inte, äter allt möjligt skräp. 
Jag hoppas hitta tillbaka till mitt gamla träningsjag. 
(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela