Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Är besviken på mig själv 😞

Publicerad 2020-05-30 08:18:43 i Allmänt,

Trodde att jag för några veckor sedan hittat tillbaka till träningsjaget. Kändes som jag var på G igen. Men...så är det inte. Jag vill inte träna eller jag vill men kan inte förmå kroppen till det. Jag hittar bara på ursäkter. Har skyllt på förra året som var jobbigt på många sätt. Flytten var jobbig, vi jobbade hårt i trädgården med att fälla, såga, klyva och vi körde massor till Erikshjälpen och Sysav. Det var tufft att göra sig av med saker men skönt också. Men det är historia nu. Jag kan inte skylla på det längre. Jag har ont i mitt knä så jag kan inte springa men då brukar jag hitta på något alternativt. Måste skärpa mig!!!!!!
Slut på gnäll nu. 
Jag fick en så fin bukett av Jeanette med familj. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela