Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Jag har blivit en soffpotatis☹️

Publicerad 2020-05-11 22:44:41 i Allmänt,

För inte så länge sedan skrev jag att jag tagit tag i min träning igen. Det är nog snart en månad sen. Det blev inte så. 
Nu har jag förstås ont i knät, men mitt gamla träningsjag hade snabbt hittat en ersättningsträning. När jag kom hem från jobbet insåg jag att jag kan inte bara sätta mig i soffan direkt så jag gick en promenad på en halvtimme, alltid något. Lagade mat, ganska äcklig sådan. Vegetariska korvar från hälsans kök. Och i brist på annat en sallad till. 
Sen dök jag ner i soffan förutom ett kort försök att sitta på balkongen. Solen sken, men det blåste iskalla vindar. 
Till sist släpade jag upp kroppen ur soffan och tvingade den att utföra mitt träningsprogram, något förkortat. Det känns i alla fall lite bättre nu....
(null)

(null)

(null)
Hittade denna på Facebook 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela