Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Ska man slänga böckerna nu.....

Publicerad 2020-05-16 07:48:39 i Allmänt,

(null)
Har så många gånger använt Paolos budord för att peppa mig själv. 
Har många gånger sett att han ska föreläsa men inte kunnat gå. Har träffat några som varit på hans föreläsning och tycker att han varit fantastisk. Att sedan göra det han gör.  Nu riskerar han att förlora allt. 
Tycker ändå att det är fruktansvärt hur människor hängs ut. 
Slänger nog inte böckerna men om jag tar fram dem kommer jag nog alltid att tänka pål den här händelsen. 
Nej nu ska jag ladda för den här dagen.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela