Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

66 år🥂🍾🎂

Publicerad 2020-10-08 05:47:44 i Allmänt,

Vaknade tidigt, tankarna snurrade runt i huvudet. Lyckades till sist somna om och väcktes av mitt alarm på telefonenkl 7.   
Har druckit kaffe och ätit frukost. 
Har pratat med Emelie som ringde för att gratulera, hon är alltid  lugn och sansad och lyssnar på mitt gnäll och kommer med kloka åsikter. 
Ska snart sätta igång och förbereda mig för dagens vandring. 
Jag måste ta itu med mina negativa tankar. Vaknar ofta med missmod. Undrar om det har med åldrandet att göra. Är det fysiologiskt eller är det psykologiskt? Massor av människor äter lyckopiller, vil inte bli en av dem fast jag vet att många inte klarar sig utan dem. Och det är tur att det finns medicin att få. 
Men jag har ett motstånd att stoppa i mig piller, har ju trombyl som jag måste äta livet ut. 
Siv, skärp dig nu! Livet är som det är. Du är otroligt lyckligt lottad. 
Så nu ska jag njuta av min födelsedag 🎂 
Försöka i alla fall😊
(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela