Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Konstig känsla

Publicerad 2020-10-06 10:48:14 i Allmänt,

Ofta har jag en känsla av att jag inte hör hemma någonstans. Eftersom jag bara är på jobbet varannan vecka så missar jag ju mycket information. Vår avdelning har också ändrat karaktär, vi har många nya medarbetare, snart inga gamla kvar. De nya är unga, trevliga och positiva människor. Men en annan generation. Från en hög medelålder till låg har vi gått på kort tid. Erfarenhet har ersatts av teknikkunnande men att skaffa den andra erfarenheten tar lite längre tid. 
Här hemma känner jag mig ofta rastlös och ibland uppgiven. 
Nej nu ska jag rycka upp mig, solen skiner, ska snart träffa Oscar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela