Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Åldersfenom?

Publicerad 2021-02-02 06:29:06 i Allmänt,

Om det är något jag verkligen tycker är jobbigt nu är när jag har många saker bokade. Speciellt saker som jag själv inte bestämt eller kan råda över. Nu på morgonen ska jag köra ut till Gastelyckan med bilen. Får cykla tillbaka. Det är kallt, det  är  mörkt. Det är halt och jag har ingen lust. Jag får cykla ut och hämta den sedan i eftermiddag. Är det åldern tro? Som gör att jag känner så. Tror inte att det var så när jag var ung. 
Har ingen riktigt bra morgon, trodde inte att det var sant när Tomas väckte mig. Den söta Belle hade dessutom lyckats gömma musen till datorn. Hittade den under soffan. 
Nej nu ska jag ta mig samman, Gastelyckan nästa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela