Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

2 februari

Publicerad 2022-02-02 07:45:15 i Allmänt,

Ligger bredvid mitt barnbarn Belle. Hon sover sött bredvid mig. Har sovit här hos Oscar och Johanna nästan alla nätter sedan den 14 januari. Det är mysigt. Det ger mig trygghet. 
Har sedan flera dagar slutat ta sömnpiller. Äter ett receptfritt läkemedel som innehåller naturliga saker. Tycker att det hjälper. Vaknar ganska många gånger. Tankarna kommer. Men jag somnar om. 
Igår träffade vi Mikael som ska hålla i begravningsceremonin. Han var jättebra. 
I övrigt,  dagarna går. Det är en fruktansvärd ångest som sveper in i en ibland. Ibland är det nästan normalt. Man önskar att det vore en mardröm. Pratar med Emelie, pratar med Oscar och Johanna, med  Erika, med Jeanette, med Niclas. Vi går igenom händelseförloppet, vi förstår inte att det kunde hända. Varför? Varför? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela