Är hemma nu
Att komma hem till den här tomma lägenheten och ingen Tomas. Det är så sorgligt och så tomt. Har dock klarat mig från att falla ihop och börja gråta. Erika har hälsat på. Vi pratade om hur det här har påverkat våra liv. Och att känna någon genuin glädje
går inte nu. Vet inte när vi ska sluta fråga Varför?
Jag vill leva, jag vill känna glädje, göra saker. Jag har inte hur många år som helst kvar heller.
