Livet efter fjortonde januari.

Dagarna flyter ihop. Igår var det 5 månader sedan Tomas avslutade sitt liv. Kan inte fatta att det är så länge sedan. I måndagskväll var jag och Emelie på ett SPES-möte i Malmö. Vi var många där så vi delades upp i grupper. Eftersom jag och Emelie kom dit tillsammans fick vi vara i den yngre gruppen. Antagligen hade det bättre att vara i den äldre gruppen för mig men de var så många i den gruppen. 

Men jag ska absolut gå igen och ge det en chans. 

Tränade på gymmet i måndags efter någon veckas uppehåll och har världens träningsvärk. Vad har då annars hänt? 

Igår träffade vi Kent och GunMarie, Jeanette och Daniel och Ruben. Vi gick till Tomas grav där de satte blommor. I går när jag stod vid graven kände jag inte mycket. Ibland gråter jag hejdlöst när jag är där. 

Jag, Emelie och Arthur var på kalas hos Amir när han hade 60-årskalas, på lördagen, vi fick träffa en del av deras persiska släktingar. 

Vi firade Julia på söndag 12 juni i Kävlinge, där vi bjöds på god mat och dryck. 

Emelie och jag har promenerat ner till stan några gånger. Suttit i solen på Stortorget. 

På SPES- mötet diskuterades hur man tänkte på sommaren och vilka planer man hade gjort upp tillsammans innan det hemska hände. Jag undrar hur jag kommer att se tillbaka på den här sommaren. 

Den här känslan av overklighet finns hela tiden. Önskar att det inte vore verkligt utan en hemsk dröm som jag får vakna upp från. Det är så svårt att förstå hur livet kunde ändras så snabbt. Varje dag drabbas människor av sorg. Så är livet. Men det är ändå så svårt. Tror aldrig livet blir detsamma som tidigare men förhoppningsvis bättre än nu. 

Nu ska jag ägna mig åt en liten söt solskensbaby, lille Arthur. Han är en stor glädje i mitt liv. 

Träning på backarna sen med mycket ömma lår. Få se hur det går.