Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Går livet vidare?

Publicerad 2022-03-03 17:29:03 i Allmänt,

Hämtade mina glasögon. Nu med ny båge, gick inte att laga. Cyklade till Mätaregränden. Var så fysiskt trött. Trodde inte att jag skulle orka cykla upp dit. Gick en runda med Lykke sen. Vi gick i en timme eller lite drygt. Satte mig i solen och hon vaknade efter 5 minuter. 
Gick en kortare runda med henne sen och hann sitta i solen en stund innan hon vaknade. Är nu hemma på Margaretavägen. 
Har fixat med tvätten sen jag kom hem. Ätit en Felix vegopaj med tomater och gurka. 
Dricker ett glas rött till maten. Jeanette köpte en hel box( !) som helst måste drickas upp. Lovar att inte dricka upp den på en vecka eller så. Eller det hade kanske varit bra. 
Förstår inte hur livet ska kännas ens någorlunda bra. Tänker på dig Tomas nästan hela tiden. Hur kunde det bli så här? Min vän du finns inte hos mig mer. Mina minnen med dig ska jag bevara. Du ska finnas med mig alltid. 
Vi har våra barn. Du lever vidare genom dem. En bättre pappa, farfar eller morfar finns inte. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela