Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag 21 mars

Publicerad 2022-03-21 12:19:30 i Allmänt,

(null)

Igår söndag var en jobbig dag rent känslomässigt. Grät så många gånger. Vi gjorde en del, hälsade på Niclas och Camilla i Kävlinge. Niclas lagade mat medan vi var på lekplatsen med Belle. 
Julia följde med mig tillbaka till Lund. Vi stannade hos Oscar och Johanna tills barnen skulle lägga sig. 
Resten av kvällen såg vi på TV. La oss kl tio och det blev en någotsånär bra natt. 
Idag så har jag fullföljt min plan att träna på Actic. Känns ändå ok när man väl har gjort det. 
Just nu sitter jag i solen på altanen på Mätaregränden. 
Har ätit lunch, hade med mig rester från lördagen. 
Vädret är jättefint, det håller på att bli vår. Jag vill kunna glädjas, men glädjen är borta. 
Ser fram emot att Emelie och Jakob kommer hem med lille Arthur. Det finns ju glädje också i livet. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela