Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2023-04-30 15:15:51 i Runningforward.blogg.se,

Satt vid din grav idag och grät. Lyssnade på

" Himlen är oskyldigt blå". Du lyssnade ofta på Ted Gärdestad. Du lyssnade mycket på musik. Olika slags musik.

När du mådde dåligt tänkte du då på Ted på det sätt han avslutade sitt liv?

Jag vill inte vara utan dig. Hur kunde du lämna oss? Jag förstår att din smärta måste ha varit fruktansvärd annars hade du inte gjort det.

Kommentera inlägget här