Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

14 juni

Publicerad 2023-06-14 06:25:18 i Runningforward.blogg.se,

Idag är det 1 år och 5 månader sen du lämnade oss Tomas. Det går att fortsätta leva men mitt liv har blivit så tomt. Jag har en stor familj och är så tacksam för det. Jag har en del nära vänner. Men jag saknar dig så enormt mycket. Jag känner mig som bland som den ensammaste människan i världen. 
I dag ska jag möta Emelie ❤️och Arthur❤️ på Kastrup. Det ska bli mysigt att vara tillsammans nästan en hel månad. 
Igår hade jag en trevlig dag med Anki och Magnus i Ystad, Sillakutens veteranorientering. Sol på stranden sen, jag avstod från att bada. Vi gick en fin runda längs stranden, det var  mycket blåsigt. 
När jag kom hem cyklade jag ner till graven och satte upp hjärtat som jag beställt till Tomas. 
Handlade på Willys, åt när jag kom hem och däckade sen, frös, fick ha en filt över mig. Kollade febern, 38,7. Vet inte om det var kylan under så lång tid på stranden och det faktum att jag varit sjuk innan som gjorde att det blev så. Tog Alvedon och Ipren och när jag vaknade i morse kände jag mig pigg. 
(null)






Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela