Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördag 10 juni

Publicerad 2023-06-10 03:42:50 i Runningforward.blogg.se,

Så fort tiden går…snart har halva juni gått. Vet att man ska leva i nuet. Inte tänka så mycket framåt eller bakåt. Tänka på Tomas måste jag. Jag tänker på honom ofta, ofta, ofta. Hur fruktansvärt sorgligt det är att han inte får uppleva sina barnbarn. Min livskamrat är borta. Hur kan man må så dåligt att man avslutar sitt liv när man har så mycket bra runt omkring sig?
Har pratat med Jeanette en lång stund, små barn små bekymmer, stora barn kan vara mycket stora problem. Men jag känner att jag inte kan oroa mig för allt. Jag har nog med mina egna problem. Att leva utan Tomas är på sätt och vis en kamp varje dag, att bara gå upp och försöka göra något av dagen. 
Känner mig fortfarande förkyld men tänker gå på ATC:n med Suzan. 
Eftermiddagen tänkte jag viga åt invigningen på Sankt Hans backar av amfiteatern. Det börjar kl två. 
(null)




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela