Lördag 10 juni
Så fort tiden går…snart har halva juni gått. Vet att man ska leva i nuet. Inte tänka så mycket framåt eller bakåt. Tänka på Tomas måste jag. Jag tänker på honom ofta, ofta, ofta. Hur fruktansvärt sorgligt det är att han inte får uppleva sina barnbarn.
Min livskamrat är borta. Hur kan man må så dåligt att man avslutar sitt liv när man har så mycket bra runt omkring sig?
Har pratat med Jeanette en lång stund, små barn små bekymmer, stora barn kan vara mycket stora problem. Men jag känner att jag inte kan oroa mig för allt. Jag har nog med mina egna problem. Att leva utan Tomas är på sätt och vis en kamp varje dag,
att bara gå upp och försöka göra något av dagen.
Känner mig fortfarande förkyld men tänker gå på ATC:n med Suzan.
Eftermiddagen tänkte jag viga åt invigningen på Sankt Hans backar av amfiteatern. Det börjar kl två.
