Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag 5 juni

Publicerad 2023-06-05 18:36:24 i Runningforward.blogg.se,

När jag vaknade i morse kände jag inte för att gå upp. Jag kände mig helt omotiverad till allt. Planer för dagen var att träna på Sankt Hans backar. Plötsligt ringde telefonen, det var Oscar som berättade att båda barnen hade feber. Det var tänkt att jag skulle passa Lykke från måndag till tisdag och Belle skulle vara i Sjöbo. Hann köra mitt korta styrketräningspass innan Lykke anlände. 
Vi handlade på Lidl, sen fick jag i den lilla damen lite mat. Gick sedan med henne så att hon somnade i vagnen. Passade på att sitta ute i solen och lyssna på min ljudbok medan Lykke sov. Sen har vi gjort lite saker, jag har kollat lokalen. Vi har varit ute och lekt. Senaste timmen har det blivit Pippi Långstrump på TV:n. 
Det är ganska tufft att passa småbarn. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela