Torsdag 1/6
Ny månad, sommaren är här. Jag lever, jag tar en dag i taget. Jag försöker hitta på saker att göra. Jag har inte ro att bara sitta. Just den här veckan har jag egentligen ganska fullt upp. Men jag känner nästan hela tiden en oro och jag ska inte
säga ångest men en stor sorgsenhet. Och insikten att så här kommer mitt liv att vara.
Tror att jag behöver en man i mitt liv, inte en partner att bo med. Men att umgås med, ut och vandra med, gå ut och äta med, att inte vara femte hjulet. Är glad för de vänner jag har. Anki och Magnus har funnits där hela tiden. Karolina och Dervla,
Leif och Helena och även Jeanettes svärföräldrar.
Mina barn och min svärmor.
Men här är så tomt, gråten kommer, inte som i början, då kändes det som man gick sönder. Det händer inte så ofta längre. Nu är det mera en stillsam gråt och en sorgeklump i bröstet.
Men det går mestadels bra att ta sig igenom dagarna. På agendan idag står bl.a att skriva färdigt protokollet.
Träna på Actic. Möte hos Lotta halv sju, planering inför Kebnekajse senare i sommar.
Klockan är sju, ska sätta igång med den här dagen🙂.
