Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Vill inte gå upp…

Publicerad 2023-06-11 07:04:20 i Runningforward.blogg.se,

Det är söndag, jag känner mig förkyld, jag känner mig sorgsen, tårarna rinner. Jag vill dra täcket över huvudet och sova. Men jag kan inte sova. Har läst i SPES-gruppen på Facebook. Vet inte om det tröstar. Känner ingen lust att gå på mötena längre, kanske hade jag gått om de hade varit i Lund. 
Klockan har hunnit bli sju. Jag ska ta mig upp ur sängen och ta mig an den här dagen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela