Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2024-08-15 07:56:56 i Runningforward.blogg.se,

Idag är det vår 41:e bröllopsdag och den tredje utan dig. Den här veckan har jag mått så dåligt varje morgon. Men idag är jag inte lika sorgtyngd.

Jag har inte gråtit, jag tänker på Tomas och den dag vi gifte oss för 41 år sedan.

Har pratat en lång stund med Emelie. Har ätit frukost ok ch druckit kaffe. Ska fixa lite, sen får jag se vad jag hittar på idag.

Kommentera inlägget här