Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

16 augusti

Publicerad 2024-08-16 05:42:19 i Runningforward.blogg.se,

Börjar med att berätta om gårdagen. Vår bröllopsdag. Det blev en fin dag. Jag åkte ut till Järavallen och joggade gula slingan. Sen körde jag ner till Barsebäckshamn och badade. Kallt men friskt i vattnet. Tomas och jag åkte ofta till Järavallen på sommaren efter jobbet och sedan bad i hamnen. 
Satt en stund i solen, köpte glass, gick en runda på Center Syd, för det blev ett par spontanköp. Men affärer är inget för mig. Skulle träffa Niclas och flickorna och Oscar med familj sen. Erika kände sig för trött.  Tomas och jag åt vår " bröllopsmiddag" på Milas i Furulund för 41 år sedan. Maten är ju så där. De borde satsa på färre rätter. De har alldeles för många, det brukar betyda att det inte är den allra bästa maten. Men det var trevligt att vi kunde träffas. Vi saknade förstås de som inte var med. 
Julia sov över, vi såg alla fem avsnitten av        " Emily in Paris". 
Idag har jag ännu inte planerat klart för dagen. Måste lämna in min cykel. Det blir kanske ingen träning idag.  (null) 

(null)

(null)

(null)

(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela