Onsdag 14 aug
Har i flera dagar känt mig mer ledsen än vanligt. Idag kunde jag inte förmå mig att prata med Emelie och Arthur via FaceTime, jag bara grät.
Varför ska det kännas så här? Just nu är min ork att kliva upp och genomleva den här dagen noll. Jag vet att jag kommer att gå upp, klä på mig och det kan så småningom bli en hyfsad dag. Men hela tiden tänker jag varför? Vet att jag har min familj
att leva för. Jag har en skyldighet att finnas för dem. Men just nu känns allt glädjelöst.
