Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

1 Februari

Publicerad 2024-02-01 07:11:57 i Runningforward.blogg.se,

(null)

Ny månad, nya möjligheter, vet inte vad det skulle vara men känner att jag måste få in mer glädje i livet. Livet drabbar oss människor. Innan 14 januari kände jag att inga stora sorger drabbat mig. Mina föräldrars bortgång var en sorg, de var sjuka,  de har efterlämnat en stor saknad. När vår hund Lufsen somnade in var det också så sorgligt. Tyckte länge efteråt att han stod på altanen och krafsade på glasdörren och ville komma in. 
 Planer för dagen? Träna. Sticka färdigt jordgubbsmössan.  (null)




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela