Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Ännu en dag…

Publicerad 2024-02-20 22:38:08 i Runningforward.blogg.se,

Vaknar mest varje morgon totalt nollställd inför dagen. Har ingen lust att gå upp ur sängen, skulle helst bara sova vidare. Men går upp och på något sätt blir det lite bättre. Men kommer det någonsin att bli bra? Idag visste jag att jag skulle passa barnen på eftermiddagen, tänkte först bara bli sittande, men tog mig till gymmet och tränade. En intensiv eftermiddag med töserna. Åkte till Skrylle sen med Anki och Magnus. Jag och Anki gick en mörkerpromenad på 7 km. En speciell känsla att gå i mörkret, vi hade en blek måne som sällskap. Här hemma har jag sett på TV hela kvällen. Nu ska jag sova…….

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela