Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Denna dagen ett liv…

Publicerad 2024-02-21 14:48:21 i Runningforward.blogg.se,

Det sa farbror Melker i Saltkråkan en gång. Klockan är kvart i tre. Jag har gjort en hel del. Joggat en runda, handlat mat och en massa annat. Hade helt slut på dammsugarpåsar bland annat. Har ätit. Har sett ett avsnitt av Nora Sand, flickorna på Englandsbåten. Nu ska jag fixa med tvätt, disk och dammsugning. Men jag tycker knappt att jag har ett liv, jag har dagar jag fyller ut med saker. Känner en meningslöshet. Kan inte känna glädje. Just nu kretsar livet runt tv-serier och att lyssna på en ljudbok. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela