Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag 23 februari

Publicerad 2024-02-23 12:42:56 i Runningforward.blogg.se,

Klockan är halv ett. Jag har varit till min tandläkare nere i stan. Gick fram och tillbaka, gick förbi kyrkogården på vägen hem. Har ätit, druckit kaffe, ser på Friends. Funderar på vad jag ska göra i eftermiddag. Ska träffa Erika och Lennart i kväll. Men det är många timmar dit. Jag MÅSTE göra något åt mitt liv. Pratade med Emelie som sa att kanske inte allt berodde på att Tomas inte finns mer utan att jag är pensionär och inte har någon hobby. Men jag hade tänkt jobba vidare på timmar, vandra med Tomas, resa med honom. Vara med barnbarnen tillsammans med honom. Har inte accepterat och försonats med tanken att han inte kommer att finnas hos mig och med mig resten av livet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela