Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördag 3 februari

Publicerad 2024-02-03 13:28:34 i Runningforward.blogg.se,

Klockan är snart halv två. Tycker att jag hunnit med en massa och ändå är det så många timmar kvar av dagen. Egentligen borde det kännas bra. Men jag är rädd att inte kunna fylla dem med innehåll. 
Belle och Lykke skötte sig förträffligt, de somnade innan nio, vaknade strax efter sju. Oscar kom och hämtade dem och mig. Jag lämnades av utanför Actic Delphi. 9:15 börjar Suzans ATC. Tufft som vanligt. Klarade de flesta övningar med min onda axel. 
Gick hem. Fantastiskt väder så jag lyckades strunta i hur stökigt här är och bestämde mig för att gå ut och gå i det fina vädret. Tittade in hos Halina och blev bjuden på kaffe. Gick sedan en runda genom kyrkogården och förbi graven. Det blev väl en timmes promenad. Lyssnade på Matthew Perrys bok under promenaden, så sorglig. Hemma och ska nu ta tag i stöket. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela