Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Att inte kasta mat…

Publicerad 2024-07-22 09:57:44 i Runningforward.blogg.se,

Försöker att inte  kasta mat. Så idag satte jag ihop lunchmat av sånt som höll på att bli för gammalt. Tallriken bestod av: riven morot, fetaost, kokt ägg, cocktailtomater, lite västerbottenpaj, 2 vegetariska korvar med senap och ketchup, det var allt tror jag, inte gott tillsammans alls. Har fått en stark motvilja mot vegetariska korvar. Tycker inte att de smakar gott, det gäller många vegetariska produkter. 

Ska träffa Karolina och Dervla lite senare idag. Det ska regna massor i eftermiddag. 
Vet inte var den här dagen har blivit av. Fick ligga lite i beredskap för att köra Erika till vårdcentralen, men Lennart har kommit hem så han kör. 
Är kattvakt några dagar framåt. 
Försöker också planera min sommar och försöka utnyttja Sommarkortet. 
Men hela tiden gnager ensamheten i mig och saknaden efter Tomas. Ingenting är riktigt roligt, jag fyller bara mina timmar och dagar med olika aktiviteter. Visst känner jag glädje ibland, men också en stor meningslöshet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela