Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Känner mig låg

Publicerad 2024-07-07 12:54:27 i Runningforward.blogg.se,

Det är den 7:e juli. Vi är mitt i sommaren, men just nu inget vidare sommarväder. I dag lyser i alla fall solen en del men det blåser jättemycket. Vi har varit på Nova mest hela dagen. Just nu sitter vi på i solen, Arthur har somnat. Sen ska vi passa Lykke medan Belle och Johanna är på kalas. 
Vet inte varför jag tycker att livet är så dystert. Tänkte så mycket på Tomas i morse. Jag vill känna glädje över livet. 
Livet blir aldrig detsamma, det vet jag ju, det gör så ofantligt ont ibland i bröstet. Han kommer aldrig tillbaka. Vill behålla minnet av honom. Har frågat mig varför så många gånger, hur det kunde hända, varför jag inte fattade. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela