Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tisdagskväll

Publicerad 2024-07-23 20:52:44 i Runningforward.blogg.se,

Satt i soffan och väntade på Julia när jag fick ett meddelande från henne att hon skulle få en cortisonspruta i foten och inte fick gå på 24 timmar. När jag packade upp de saker jag hade lagt ner till henne så hittade jag min kaffepåse längst ner i ryggsäcken.

Då hade jag egentligen ingen anledning alls att gå Rydebäck-Landskrona igen, hittad kaffepåse, ingen Julia. Men jag bestämde mig för att åka själv, träna på att gå ensam. Vad skulle jag annars göra, hade ingen plan B för den här dagen.

Stannade och drack kaffe och åt glass i Ålabodarna. Inget regn på hela dagen, inte mycket sol heller.

Var på Mätaregränden hos Siri en dryg timme.

Sen har jag tittat på Morden i Sandhamn. Har inte sett den serien. Den är 9 säsonger. Men den verkar bra.

I morgon ska jag vandra med Niclas och Camilla.