Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Torsdag 18 juli

Publicerad 2024-07-18 08:36:43 i Runningforward.blogg.se,

Hade så ont i min kropp när jag vaknade i morse. Kunde knappt gå, det blir alltid bättre efter ett tag. Nu har jag dessutom tagit en Alvedon och inväntar dess effekt i soffan. Ser på Nyhetsmorgon, min klocka säger till mig " Rör på dig". Inte så lätt. Planen för idag var förvisso att ta mig till Skrylle och jogga en runda. I nuläget går det inte men hoppas att det snart känns bättre. 
Det blev en trevlig kväll i stadsparken igår. Vi gick till GASTROnome sen och drack ett par öl. Tror inte att jag ska dricka två öl på tom mage igen. Satte i mig 8 (!) knäckebröd när jag kom hem. 
Saknar Emelie och Arthur, tomt härhemma nu.  Då får vi se vad den här dagen har att erbjuda. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela