Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

5 maj

Publicerad 2024-05-05 18:58:48 i Runningforward.blogg.se,

Sitter i soffan. Det känns som en lång dag. Belle och Lykke sov över. Jag vaknade en och en halv timme innan dem. Det var så mysigt när Belle kurade ihop sig bredvid mig på morgonen. De hade lite svårt att somna, Lykke ville inte komma till ro. Men när de väl hade somnat så sov de hela natten. 
Oscar hämtade dem halv tio. Jag tog mig ut på en joggingtur, som vanligt gick det sååå saaakta. Det var fint väder när jag sprang sen drog det ihop till ett regn som varade i två timmar. Körde upp till Mätaregränden, Oscar bytte mina åretruntdäck till sommardäck. Har kört på åretruntdäcken sen slutet av 2022. 
Stannade en stund och lekte med Lykke, Belle och Johanna var på barnkalas. 
Erika har varit här en stund ikväll. Vi har sett på "Studio 65". Tittat på bilder av Tomas. Jag blev så ledsen när jag såg bilder från julafton och nyårsafton 2021. Vetskapen om hur dåligt han måste ha mått och han försökte vara som vanligt. Jag vet ju att han är borta, men jag har så svårt att förstå att det kunde hända. Att vi inte förstod……

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela